Vägen till Tokyo

Efter 2½ v utan någon som helst träning så drog jag igång igen i onsdags. Det var ringrostigt men lossade efter en stund. På tisdag blir det konditionsträning vilket även det är 2 v sedan sist… Oj, vad jag har saknat träningen!
Jag har konstaterat att jag är väldigt sugen på att tävla i engi på SM och jag skulle vilja göra det med Sensei eftersom jag tror stenhårt på oss som par, Sensei verkar dock mycket mer tveksam. Jag hoppas att hon bestämmer sig snart så vi får lite vettig uppladdningstid om hon bestämmer sig för att satsa på oss. Jag avskyr sista minuten träning när vi nu har två månader på oss att få till någonting riktigt bra om vi fokuserar på det positiva och kör regelbundet. Om Sensei inte vill så är jag inne på att fråga L, 5:e kyu! Ja, va sjutton! Jag har aldrig tävlat i engi, L har aldrig tävlat i engi, hon är supergo och rolig och hon är rolig att köra med. Spela roll om vi inte har en chans till högra placering så länge man har roligt.
Att jag ska tävla i shiai tror jag väl att ingen som läser här tvivlar på…

Jag läser bok kring mentalträning och det är mycket matnyttigt i den. Jag inser också att mycket av det som den tar upp är sådant som jag gör och gjorde inför SM 2008. Det finns många viktiga punkter som handlar om vad man lägger sin energi på, saker som jag har med mig i hela livet och helt naturligt implementerar i min träning. Jag ägnar mig sedan dryga året åt att spela upp filmer i mitt huvud där jag vinner matcher, känslan av att våga vinna och våga tro på att jag kan. Jag kör stenhårt med att det viktiga är inte att vinna utan att vågra på att jag KAN vinna. För egentligen spelar slutresultatet inte någon roll för mig utan att jag lär mig att tro på mig själv och att jag med stolthet kan säga att jag gjorde mitt bästa, hur långt det räcker visar sig när SM är slut.

Jag tror på mig.
Jag tror att jag kan vinna.
DET är mitt fokus för de närmaste två månaderna.

Idag var det dags för kondition igen, 45 min närmare bestämt. Det är rätt lång tid och man blir rätt less den sista kvarten men Madonna är särdeles upplyftande sällskap att ha i öronen när man ska ta sig igenom denna eon av tid. Dessutom blev jag knackad på axeln av norrlänningen J och hälsad med ett på ytan glatt god morgon. När vi, efter mitt avslutade tramppass, sammanstrålade i strechrummet så var det inte så värst glad J som satt där och stönade… Gamle mannen! Men trevligt var det med sällskap av mer välkänd sort. Någon att småprata med unde strech, dessutom är han drypande rolig vilket sällan är dåligt efter avslutat långpass en tisdagsmorgon.

Passet gick bra och ganska lätt. Dock betedde sig pulsen rätt konstigt, den hoppade och for omkring på ett sätt som den aldrig gjort förut. Antingen är det bara utvecklingsfas eller så är det en sådan dag helt enkelt. Jag tror det börjar bli läge att blanda upp cyklingen nu, det känns lite som att det stangerar i utvecklingen men det är ju å andra sidan så med all utveckling. Jag måste köra någon helg där jag inte har någon tid att passa och se till att ta mig en halvtimme på crosstrainer bara för att få in rörelsen. Det ska bara gå helt enkelt!

På torsdag blir det nästa långpass på cykeln, ytterligare 45 min ska klaras av. Och på söndag blir det naginata!

Igår var jag och konditionstränade vilket var ett test med tanke på att jag tränade naginata onsdag kväll. Det funkade förvånansvärt bra förutom att första tio minuterna var jag otroligt seg, sen släppte det och jag trampade på med välkänd lust och frenesi. 40 min trampade jag på och det kändes riktigt bra.

Nu blir det uppehåll till tisdag nästa vecka; ingen naginata på söndag eftersom jag är på bröllop i helgen. Tisdag är det tillbaka på gymmet och den här gången ska det bli crosstrainer blandat med cykling. Jag har nämligen spanat på hur andra ställer in den däringa lustifika makapären så nu ska jag göra en egen variant så får vi se om det funkar bättre.

Nu. Packa väska och sen sova. Lördag är det bröllop som gäller!

Efter 10 min väntetid klättrade jag upp på motionscykeln och trampade mina 40 min. Lite schysst medhavd andra-frukost i relaxen och fnissigt struntprat med medtränande i omklädningsrummet så begav jag mig hemåt igen. På vägen passerade jag Konditori Trianon och tanken på deras härliga danska grovlimpa gjorde att jag svängde in. Plötsligt nådde mig bekanta röster…
Runt hörnet satt en skock med nytränade kendoka och asa-fikande! Bäst av allt var att Kendoflickan var med så det blev allt lite kärlek på lördagmorgonen också.

Det är såna här dagar som jag mer än någonsin inser hur väldigt bra jag trivs i min lilla hemmastad. Det finns människor jag älskar runt hörnet, chansen att bara råka springa ihop med någon jag tycker om är stor och det är så enkelt att förgylla livet när man så önskar. Det är de oväntade mötena som är de bästa och mest efterlängtade.

Dagens träning? Jahaja, jasså. Träning.
Konditionspasset gick grymt! Jag höll ett, för mig, ovanligt högt tempo och jag jobbade stenhårt med att hålla pulsen nere med hjälp av djupandning och det funkar kanonbra. Tiden gick fort och även om jag fick träsmak i lilla rumpan så kändes det riktigt bra.
Imorgon blir det 2 timmar naginata.

Nu är träningen i full gång igen.
Nu gäller det att bara glida vidare utan allt för mycket motstånd.

Efter att med kortvarsel blivit med möte igår kväll så blev det istället för onsdags-naginata torsdags-kondition. 35 min cykel trampades fort förbi och om jag inte försover mig så blir det lördags-kondition också.

Det har varit en lite svajjig vecka när det kommer till träning men nu är det som det ska igen. Det känns rätt bra. Det rullar på liksom. Skönt är det.

Nu ska jag diska! *skruvar upp musiken*

Måndag morgon är _inte_ en bra träningsmorgon.
Måndag morgon ska _endast_ ägnas åt att ta sig till jobbet.
Måndag morgon kommer _aldrig_ mer vara en morgon när jag försöker gå och träna.

*stirrar tomt på skärmen*

I morse var det meningen att det skulle bli ett långpass kondition men se jag glömde ställa väckarklockan och sussade väldigt sött fram till klockan var över nio. Jag försöker vara besviken men det går inte… Jag sov så gott! Juh.

När jag kom hem från jobbet i torsdags tog jag en lång dusch och när det sen var dags att klä på sig för att rulla mot storhandling med Lilla Storasyster så insåg jag att det jag gått och väntat på nu har börjat hända. Min kropp håller på och förändras av cyklingen. Konditionen blir bara bättre och bättre och mina lår har nu börjat växa. Det kanske inte låter så värst hemskt men fanijäsiken vad svårt jag hade att dra på mig mina favvisjeans i torsdags! De var nytvättade och jag var nyduschade men så svårt brukar det inte vara…

Idag efter duschen ställde jag mig och stirrade på mig själv i spegeln, alldeles naken var jag, och det jag såg är verkligen inte dåligt. Benen har definitivt börjat få andra former, magen har slankat till sig och mina små muffins kanter vid höfterna har krympt. Jag har inte minskat i vikt men jag har definitivt lagt på mig muskler!

Jahaja. Då är det bara att försöka lära sig nya storlekar igen dårå… Det är roligt att ganska snabbt kunna få kroppsliga resultat på fysisk aktivitet men det är rätt knäckande att byta garderob varje gång jag förändrar min träning det minsta lilla, nu ska det förhoppningsvis räcka med lite nya byxor den här gången…

Damkläder är inte gjorde för vältränad tjejer med starka axlar och överarmar och cyklingssnygga lår kan jag bara informera om. Framför allt inte när man som jag _inte_ vill gå omkring i sportkläder hela dagarna utan faktiskt gillar att ha ett par snygga byxor eller en figursydd skjorta emellanåt.

Jag kan ju härmed också konstatera att vill jag behålla min kroppsform så ska jag ligga alldeles stilla med min träning och inte förändra någonting, då ser jag ut som jag gör. Som om _det_ verkligen kommer hända! Jag som ständigt letar nya små utmaningar och vill utvecklas framåt och uppåt hela tiden.

*inser*
Om tre veckor börjar jag med yoga….!
Jag undrar vad sjutton DET kommer göra med mig och min lilla kropp…… o.O

Jag står i omklädningsrummet på Fyrishov och trycker in sån däringa efter-träning-energi i käften, känner mig allmänt nöjd efter ett träningspass som gick alldeles fantastiskt bra.

- Godmorgon!
En pigg pensionär hälsar glatt och med munnen full gurglar jag fram ett svar.
Efter lite artighetsfraser så börjar vi prata lite mer kring träning och det visar sig att den pigga damen heter Svea.
- Det är så skönt att gå här på Fyrishov. Jag har gått så länge, måndag-onsdag-fredag, att jag känner många. Men idag ska jag till kiropraktorn, jag har fått ont i armarna. Jag orkar inte lyfta dom över huvudet vilket är så konstigt. I 17 år har jag simmat och de senaste 10 åren har jag simmat 5000 m ryggsim tre gånger i veckan och nu kan jag inte lyfta armarna.

Någonstans här stannade jag upp och stod bara och stirrade på henne. 5000 m ryggsim tre gånger i veckan. Är inte det skitmycket? 10 år. Hur gammal är den här damen? Egentligen?

- Ja, jag håller ju bara på med simning för att hålla igång, hålla sig lite pigg. Men det är väl så, är man 82 år så kommer ju krämporna förr eller senare.

Den vattenklunken hamnade fel. *host gurgel*
- 82 år!? Det hade jag _aldrig_ gissat på! Pensionär ja, max 70 hade jag sagt.
- Nejmen, vad gulligt av dig! Då kanske den här gamla damen inte är så illa ändå.
- Den här gamla damen imponerar på mig. Är jag hälften så pigg som du vid 82 kan jag skatta mig lycklig.

Svea skrattar högt och glittrar glatt med ögonen. Sen tassar hon iväg till kiropraktorn och jag släpar med mig min till golvet trillade haka ut i duschen.

82 bast.

Svea, du är min nya idol! *ödmjuk*

Idag inleddes min konditionsträning med 10 min på crosstrainer. Det var meningen att det skulle bli 20 min men jag fick inte riktigt till det. Jag hanterade det men det gick inte att följa programmet som det var tänkt, så jag avbröt efter 10 min och tog de sista 35 min på cykel istället. Det märktes när jag trampade att kroppen inte var sig lik efter 10 min på crosstrainer, vilket gör mig än mer motiverad att blanda upp cykel med annat.

Det blev en skön förmiddag med en rejäl relax efter passet, ett konditonspass som faktiskt avslutades med lite överkroppsstyrka innan stretch.

På tisdag blir det sista vändan med 45 min sedan är det dags att trappa ner til 35 min och börja om.
På fredag är jag sugen att börja köra lite tuff egenträning med naginata. Jag tror att jag ska börja känna mig för och se vad det är jag ska fokusera på när det är extra träning. Mental träning kommer definitivt vara en del av det hela!

Det känns att jag är på väg nu, på många olika sätt.
På väg mot SM och shodan naginata.

Trots det fantastiska djupet i min soffa och de löjligt tunga ögonlocken ska jag nu packa träningsväskan så att den står redo i morgon bittida. 45 min kondition varav minst 20 min ska vara på crosstrainern. Basta! Nu ska helvetesmaskinen bemästras och så är det med det. Som belöning ska jag både bubbelpoola och långbasta.

Nu packa.
Sen läsa god bok i sängen.

*gääääspar*