Vägen till Tokyo

Om en och en halv timme rullar tåget mot Stockholm och SM i naginata.
Om några minuter ska jag göra iordning min fruostpackning, slå igen resväskan och vila en stund innan det är dags bege sig.

Det känns märkligt. Jag noterar vad jag är bra på och vad jag är dålig på och konstaterar att jag inte kommer fortsätta vara ordförande efter det här året. Jag är trött på att vara mamma och se till att alla andra vet vad de ska göra istället för att ta hand om mig själv. Jag kommer alltid i sista hand.

Jag kan inte vara Klubben och Reseledare. Det finns nämligen inte ork att både vara det och ta hand om mig själv och min träning. Jag har ett för dåligt lager av energi och då är det bara att välja. Jag är evinnerligt tacksam över att det är en sommar innan min shodangradering för jag vill inte vara Ordförande samtidigt som jag shodantränar. Hur mycket jag än vill göra båda sakerna så måste jag välja.

Hur det går i morgon? Inte den blekaste aning!
Men jag ska göra mitt bästa för att komma hem med dubbla medaljer runt halsen.

Nu är det bara att köra.
Imorgon är Nu!

I söndags spenderade jag dryga åtta timmar i dojon. Det märkliga är att timmarna gick galet fort!
Först ägnade vi oss åt bogukunskap med hantering och omhändertagande av bogu. Följt av samma sak med naginata. Putsa, olja, fixa, trixa. Efter en rejäl fika var det dags för dagens dagisverksamhet; zekken-tillverkning. Alltid lika fascinerande att se mer och mindre höggraderade budoutövare börja svära bara för att det handlar om kombinationen sax + bokstäver + tyg = zekken. Humor! Det var mycket fniss, mycket humor och intressant att redan nu kunna se vilka roller jag misstänker att olika medlemmar kommer ha under lägerhelgen i samband med SM i Luleå…

Efter sex timmar läger var det dags för ordinarie träning.
Som gick förvånansvärt bra!

Igår var det måndagsträning med shiai men utan mig. Jag sov illa natten till måndag och valde att dra på mig löpardojorna och gå runt spåret, löpning får vänta tills jag fått upp flåset igen… Mycket lera, mycket frisk luft och vääääldigt skönt att få motioner ordentligt utan att man kommer i säng vid midnatt.

Imorgon är det grundteknik med engi-inriktning och jag kommer vara där. På fredag är jag bortrest och ommer inte kunna träna. Men det ordnar sig, jag får ju träna både onsdag och fredag!

Jupp. Så är det. Nu är jag diktator för lilla klubben. Eller så skulle man kunna säga att jag är den som ska försöka se till att vår lilla båt fortsätter tuffa fram i bra fart, rida shyssta vågor och ha det bra.

Inte bara medlemsantalet växar utan även klubben som organisation. Vi har på en vecka inte bara blivit med en e-post lista nu har vi blivit med ett eget litet forum också. Inom kort har vi kanske även en sprillans ny hemsida.

Det som gör mig allra gladast och stoltast är att det är tre olika personer som gjort tre olika saker! Kanske lyckas vi sprida ut det ideella engagemanget så att ingen sliter ut sig utan alla har roligt på vägen.

Och snart är jag ordförande…

Första ordinarie onsdagsträning avklarad och tränad.
Det kommer bli ett kanonbra pass när jag och Senpai E har hittat bra balans oss emellan. Det som hända igår var att det visade sig att en av våra prova-påare pratade löjligt lite svenska så hela passet fick hållas på engelska…! Först tog Senpai E och gick igenom hela hälsningsproceduren och inledde med huggövningar. Efter ett tag insåg han att det var bäst att han instruerade våra nybisar för sig. Jag blev inslängd att hålla i de avancerades träning. Jag var näst högst graderad så det var väl OK, dock var jag helt oförberedd och försökte improvisera med varierad framgång.
Efter en dryg halvtimme kom Senpai E och undrade om vi skulle bytas av så det gjorde vi.

Häpp! Sen stod jag i en dryg timme och var nybörjar-senpai, instruerande fyriage men, fyriage sune, chudan no kamae och hasso no kamae. På engelska. På engelska!
Jag var helt slut när den dryga timmen var över men nybisarna verkade nöjda och tyckte det hade varit roligt. Jag hade själv väldigt roligt och även om det inte blev så mycket fysisk träning för mig så blev det enormt mycket teknisk- och hjärnträning. Att hitta förklaringsmodeller för att få folk att fatta i både huvud och kropp är väldigt svårt, att dessutom försöka göra det på engelska lyfter det hela till en helt ny dimension!

Det som också var väldigt roligt var att se vilket bra samarbete som jag tror att jag och Senpai E kan få. Vi snackade lite kort efter och jag tror det här kan bli riktigt bra. Jag ska också försöka ge massor med bra feedback till Senpai E så han förstår hur bra han är. Han är ruggigt teknisk, han börjar mjukna lite och jag tyckte att han hanterade nybisarna bra. Tillsammans blir vi oslagbara!

Jag tror också att onsdagarna är ett superbra komplement med sin mitt-emellan-karaktär. Jag hade en rolig träning, nybisarna verkade ha roligt och jag tror att övriga avancerade hade roligt. Att vi faktiskt var sex stycken avancerade och tre stycken nybisar är jätte-jätte-jätte-roligt! När jag igår låg och funderade på söndagens engiträning så räknade jag efter och konstaterade att vi kan bli så många som 15 st på passen om alla avancerade kommer och tre nybisar. Maj gådd. Då blir det nästan löjligt trångt i dojon…!
Dessutom låter Senpai K meddela att hon vill hjälpa mig och A att komma vidare inom engi och det börjar faktistk bli dags för det. Det finns ju en väldigt stor möjlighet att vi bildar engi-par till SM. *konstpaus*
Okej, nu sitter jag och väntar på att bli nervös men icke. Jag känner hur ett brett leende fastnar i ansiktet och inte vill släppa!

Idag är det vilodag från träning.
Imorgon blir det troligen ingen extra träning, kanske jag hamnar där om tid finns men det avgörs imorgon.
Men på söndag är det dags för engi!