Vägen till Tokyo

Naginata-EM i Holland. Wow!

Ikväll tränad jag engi, riktig engi-träning med senpai E, för första gången på 6 veckor. Det var kanske inte den mest tradtitionella engiträning vi haft men det gick bra. En dryg timmes tänkande och detaljfokuserande. Rysligt bra!
Imorgon blir det den knapp timmes egenträning innan det är dags för isshu-jiai med T.

Nu börjar den fokuserade träningen inför EM. Jag har en plan för hösten och det känns väldigt bra. En morgon i veckan blir det konditionsträning i spåret, varannan måndag är jag senpai för de avancerade som tränar shiai och varannan vecka är jag vanlig tränande, ungefär varannan fredag blir det extra träning med förhoppningsvis gott om isshu-jiai och söndagar blir det engi-engi-engi. Kanske blir det varannan onsdag eller åtminstone de veckor jag inte tränar fredag.

En plan. För höstens träning.
För jag ska åka på EM.

*stirrar storögt i hörnet och ser rätt borta ut*

Jag vill verkligen.
Faktiskt.

Jag skulle bli väldigt besviken om jag inte fick.

För jag vill verkligen.
Väldigt mycket.

*vågar nästan inte tänka tanken men gör det ändå*

*viskar*
Tävla på EM

Nu sätter sommaren fart på riktigt. Träningen har decimerats till söndagskvällar och resten av tiden får man ta hand om sig själv.
Gårdagens träning var riktigt bra. Det var inte särskilt avancerat eller unikt men det är en sån där träning som precis alla behöver ha alltid. Grundläggande engi. Jobba med synkronisering och korrektplacerad attack. Finns de två delarna med så faller allt på plats.

Jag har kommit in i ett stim av inspiration. Inte en stormflod utan mer en stadigt rinnande å. Det går stadigt, stabilt och kontrollerat framåt. När insikten om att EM-tävlande faktiskt fanns så fick det något att tingla till i mig. Då finns det något konkret att arbeta mot på flera olika plan. Gradering, kanske engi och kanske shiai. Vilka mål!
Jag har konstaterat att jag faktiskt tycker väldigt mycket om att träna måndagar och kommer forstätta göra det. Stora dojon är tom på måndagskvällar så jag kör på med min alldeles egna träning. Jag vet vad jag behöver jobba med i både shiai, happô-buri och engi. Mycket kommer handla om precision och hastighet. Finns ingen att slå i huvudet kan man alltid rulla ut våra bästa vän Gustav ur förrådet och ställa sig och slå på honom. Tankar om ett eget litet FightClub finns…
Jag vill också få igång konditionsträningen på allvar och nu har jag fått några små saker som triggat igång den längtan än mer. Innan veckan är slut ska jag ha besökt ett lokalt gym och kollat utbudet och planerat in morgonträning för kondition.

Ikväll ska vi ha möte på Budohuset, både det traditionella budohusmötet med alla klubbar och ett möte mellan oss med vapenträning. Jag tror vi behöver öppna upp kommunikationen mellan oss i kobudo för att verkligen kunna lyfta ytterligare. Självklart har jag initierat det utifrån naginatans behov men jag kan inte se att det bara skulle handla om att vi tar och de andra ger, vi kommer ge till dom också. Jag tror att vi kommer kunna få en riktigt rolig och utvecklande höst, möjligheten att ytterligare lyfta träningen och komma vidare både tekniskt och som klubb finns på ett sätt som det nog aldrig funnits i klubbens historia. Jag ser fram emot vad hösten har med sig nu när vi vet att vi kommer fortsätta med tre pass i veckan och dessutom väntar ett litet helgläger med Sensei.

Jag har iallafall en plan för min sommarträning och det blir en-två gånger i veckan med naginata, en gång i veckan kondition/styrka. Så istället för beach 2008 satsar jag på EM 2008.
Samma motto som vanligt: Skitsamma hur det går bara jag är snyggast!

Plötsligt står jag inför något som jag inte trodde var möjligt.
Det finns en chans att det inte är något gradkrav för att ställa upp i shiai i EM.
SM är ju meriterande… Sen beror det på hur många landslagscoachen har att välja mellan, vilka som är intresserade av att åka med till Holland. Vilka som varit med förut. Som är mer meriterade än jag.
Och kanske jag och Senpai K ställer oss till landslagscoachens förfogande som engi-par. Om det bara funkar bra mellan oss. Vi får se vad sommaren ger oss för svar.

Jag som trodde att det enda jag skulle göra i samband med EM var att gradera ikkyu.
Nu börjar jag tänka tanken.

Att jag kanske också kan tävla.

På EM!

Vad väntar vid horisonten?
Vad är nästa delmål?

Idag fanns möjlighet till shiai-träning som vanligt men jag tog den inte. Jag valde att stanna hemme och fokusera på träning på onsdag istället. Jag höll i passet igår, tränar på onsdag, ska agera funktionär åt kendon på fredag och träna söndag. Måndagen fick stå tillbaka idag. för jag vill inte köra mig mätt, överdoserad, på bogu. Balansen är det absolut viktigaste för mig just nu. Bibehållen balans och blandad träning.

För nu väntar nya mål.

EM november 2008. Gradering till ikkyu!

Den graderingen ska innehålla första prövningen i rustning och det oroar mig inte det minsta. Den graderingen ska jag hålla samma höga standard som jag gjort min två föregående graderingar. Jag ska ha min blandade träning, min fokuserade träning, min roliga träning och göra mitt absolut bästa utan att köra slut på mig själv eller min lust.
Det är märkligt att känna sådan trygghet när man ser framåt och ser en internationell gradering i samband med ett europeiskt mästerskap. Det finns inga tvivel om att jag redan idag skulle kunna gradera ikkyu utan några som helst problem. Och nu kan jag bara bli bättre.

På väg mot nästa mål ska jag ha riktigt, riktigt roligt.
Hai!