Vägen till Tokyo

Idag var det dags för kondition igen, 45 min närmare bestämt. Det är rätt lång tid och man blir rätt less den sista kvarten men Madonna är särdeles upplyftande sällskap att ha i öronen när man ska ta sig igenom denna eon av tid. Dessutom blev jag knackad på axeln av norrlänningen J och hälsad med ett på ytan glatt god morgon. När vi, efter mitt avslutade tramppass, sammanstrålade i strechrummet så var det inte så värst glad J som satt där och stönade… Gamle mannen! Men trevligt var det med sällskap av mer välkänd sort. Någon att småprata med unde strech, dessutom är han drypande rolig vilket sällan är dåligt efter avslutat långpass en tisdagsmorgon.

Passet gick bra och ganska lätt. Dock betedde sig pulsen rätt konstigt, den hoppade och for omkring på ett sätt som den aldrig gjort förut. Antingen är det bara utvecklingsfas eller så är det en sådan dag helt enkelt. Jag tror det börjar bli läge att blanda upp cyklingen nu, det känns lite som att det stangerar i utvecklingen men det är ju å andra sidan så med all utveckling. Jag måste köra någon helg där jag inte har någon tid att passa och se till att ta mig en halvtimme på crosstrainer bara för att få in rörelsen. Det ska bara gå helt enkelt!

På torsdag blir det nästa långpass på cykeln, ytterligare 45 min ska klaras av. Och på söndag blir det naginata!

Igår var jag och konditionstränade vilket var ett test med tanke på att jag tränade naginata onsdag kväll. Det funkade förvånansvärt bra förutom att första tio minuterna var jag otroligt seg, sen släppte det och jag trampade på med välkänd lust och frenesi. 40 min trampade jag på och det kändes riktigt bra.

Nu blir det uppehåll till tisdag nästa vecka; ingen naginata på söndag eftersom jag är på bröllop i helgen. Tisdag är det tillbaka på gymmet och den här gången ska det bli crosstrainer blandat med cykling. Jag har nämligen spanat på hur andra ställer in den däringa lustifika makapären så nu ska jag göra en egen variant så får vi se om det funkar bättre.

Nu. Packa väska och sen sova. Lördag är det bröllop som gäller!

Efter 10 min väntetid klättrade jag upp på motionscykeln och trampade mina 40 min. Lite schysst medhavd andra-frukost i relaxen och fnissigt struntprat med medtränande i omklädningsrummet så begav jag mig hemåt igen. På vägen passerade jag Konditori Trianon och tanken på deras härliga danska grovlimpa gjorde att jag svängde in. Plötsligt nådde mig bekanta röster…
Runt hörnet satt en skock med nytränade kendoka och asa-fikande! Bäst av allt var att Kendoflickan var med så det blev allt lite kärlek på lördagmorgonen också.

Det är såna här dagar som jag mer än någonsin inser hur väldigt bra jag trivs i min lilla hemmastad. Det finns människor jag älskar runt hörnet, chansen att bara råka springa ihop med någon jag tycker om är stor och det är så enkelt att förgylla livet när man så önskar. Det är de oväntade mötena som är de bästa och mest efterlängtade.

Dagens träning? Jahaja, jasså. Träning.
Konditionspasset gick grymt! Jag höll ett, för mig, ovanligt högt tempo och jag jobbade stenhårt med att hålla pulsen nere med hjälp av djupandning och det funkar kanonbra. Tiden gick fort och även om jag fick träsmak i lilla rumpan så kändes det riktigt bra.
Imorgon blir det 2 timmar naginata.

Nu är träningen i full gång igen.
Nu gäller det att bara glida vidare utan allt för mycket motstånd.

Först skulle vi fika för att prata om Etsuko-helgen. Sen kunde inte sötnosen.
Sen kunde hon. Så då fikade vi. Och pratade en massa annat!
Hon är rätt grym den däringa snyggingen Kendoflickan.

Det är så ovärderligt skönt att få prata utveckling, budo, tävling, filosofi, livet, världen, underverken i tillvaron i största allmänhet med någon som ligger på samma nivå som en själv. Vår utveckling går hand i hand om än inte alltid i fas med varandra. Vi delar så mycket erfarenheter och insikter och det är så skööööönt att inte alltid behöva förklara utan jag kan bara slänga ur mig saker och hon förstår, på riktigt, så förståååår hon!
Det ger så mycket att bara prata igenom saker, ventilera, hitta egna små insikter i andras upplevelser.

Jag har mer än någonsin greppat insikten om att jag inte får låta prestige eller krav komma i vägen för SM. Jag får inte låta andras förväntningar knäcka mig, bara ignorera och ha så där grymt askul som jag hade på SM 2008! Det är den glädjen och lusten som kan bära mig hur långt som helst, allt annat är rent skitsnack som ska behandlas som det skitsnack det är. Jag ska ägna mina tre månader till SM åt att hoppa mellan ångestpölarna och bara landa på stora härliga torra glädjefläckar. Någon gång emellanåt ska jag dra på mig regnställ och gummistövlar fetplaska i ångestpölarna så att det stänker åt alla håll!

Det är vad jag ska göra till i maj.

Jamenar.
Oavsett vad det blir för resultat så kommer jag ju som vanligt var dunderkool och helt klart snyggast.

Efter att med kortvarsel blivit med möte igår kväll så blev det istället för onsdags-naginata torsdags-kondition. 35 min cykel trampades fort förbi och om jag inte försover mig så blir det lördags-kondition också.

Det har varit en lite svajjig vecka när det kommer till träning men nu är det som det ska igen. Det känns rätt bra. Det rullar på liksom. Skönt är det.

Nu ska jag diska! *skruvar upp musiken*

Måndag morgon är _inte_ en bra träningsmorgon.
Måndag morgon ska _endast_ ägnas åt att ta sig till jobbet.
Måndag morgon kommer _aldrig_ mer vara en morgon när jag försöker gå och träna.

*stirrar tomt på skärmen*