Vägen till Tokyo

I morse var det meningen att det skulle bli ett långpass kondition men se jag glömde ställa väckarklockan och sussade väldigt sött fram till klockan var över nio. Jag försöker vara besviken men det går inte… Jag sov så gott! Juh.

När jag kom hem från jobbet i torsdags tog jag en lång dusch och när det sen var dags att klä på sig för att rulla mot storhandling med Lilla Storasyster så insåg jag att det jag gått och väntat på nu har börjat hända. Min kropp håller på och förändras av cyklingen. Konditionen blir bara bättre och bättre och mina lår har nu börjat växa. Det kanske inte låter så värst hemskt men fanijäsiken vad svårt jag hade att dra på mig mina favvisjeans i torsdags! De var nytvättade och jag var nyduschade men så svårt brukar det inte vara…

Idag efter duschen ställde jag mig och stirrade på mig själv i spegeln, alldeles naken var jag, och det jag såg är verkligen inte dåligt. Benen har definitivt börjat få andra former, magen har slankat till sig och mina små muffins kanter vid höfterna har krympt. Jag har inte minskat i vikt men jag har definitivt lagt på mig muskler!

Jahaja. Då är det bara att försöka lära sig nya storlekar igen dårå… Det är roligt att ganska snabbt kunna få kroppsliga resultat på fysisk aktivitet men det är rätt knäckande att byta garderob varje gång jag förändrar min träning det minsta lilla, nu ska det förhoppningsvis räcka med lite nya byxor den här gången…

Damkläder är inte gjorde för vältränad tjejer med starka axlar och överarmar och cyklingssnygga lår kan jag bara informera om. Framför allt inte när man som jag _inte_ vill gå omkring i sportkläder hela dagarna utan faktiskt gillar att ha ett par snygga byxor eller en figursydd skjorta emellanåt.

Jag kan ju härmed också konstatera att vill jag behålla min kroppsform så ska jag ligga alldeles stilla med min träning och inte förändra någonting, då ser jag ut som jag gör. Som om _det_ verkligen kommer hända! Jag som ständigt letar nya små utmaningar och vill utvecklas framåt och uppåt hela tiden.

*inser*
Om tre veckor börjar jag med yoga….!
Jag undrar vad sjutton DET kommer göra med mig och min lilla kropp…… o.O

Jag står i omklädningsrummet på Fyrishov och trycker in sån däringa efter-träning-energi i käften, känner mig allmänt nöjd efter ett träningspass som gick alldeles fantastiskt bra.

- Godmorgon!
En pigg pensionär hälsar glatt och med munnen full gurglar jag fram ett svar.
Efter lite artighetsfraser så börjar vi prata lite mer kring träning och det visar sig att den pigga damen heter Svea.
- Det är så skönt att gå här på Fyrishov. Jag har gått så länge, måndag-onsdag-fredag, att jag känner många. Men idag ska jag till kiropraktorn, jag har fått ont i armarna. Jag orkar inte lyfta dom över huvudet vilket är så konstigt. I 17 år har jag simmat och de senaste 10 åren har jag simmat 5000 m ryggsim tre gånger i veckan och nu kan jag inte lyfta armarna.

Någonstans här stannade jag upp och stod bara och stirrade på henne. 5000 m ryggsim tre gånger i veckan. Är inte det skitmycket? 10 år. Hur gammal är den här damen? Egentligen?

- Ja, jag håller ju bara på med simning för att hålla igång, hålla sig lite pigg. Men det är väl så, är man 82 år så kommer ju krämporna förr eller senare.

Den vattenklunken hamnade fel. *host gurgel*
- 82 år!? Det hade jag _aldrig_ gissat på! Pensionär ja, max 70 hade jag sagt.
- Nejmen, vad gulligt av dig! Då kanske den här gamla damen inte är så illa ändå.
- Den här gamla damen imponerar på mig. Är jag hälften så pigg som du vid 82 kan jag skatta mig lycklig.

Svea skrattar högt och glittrar glatt med ögonen. Sen tassar hon iväg till kiropraktorn och jag släpar med mig min till golvet trillade haka ut i duschen.

82 bast.

Svea, du är min nya idol! *ödmjuk*

Mamma ska sälja sin do. *sobb sobb snörvel sobb* Mammas do sitter perfekt på SvenskaMästaren i Shiai och han blev alldeles glansig på ögonen när han fick prova Mammas vackra do. Mammas vackra, röda, tigerpimpade, supersnygga stajlish do. Mammas do passar henne inte särskilt bra. Inte alls faktiskt. Rent av passar den mamma väldigt dåligt.

Mammas do kommer för alltid vara mammas alldeles första egna do. Och jättefin. Med sitt diskreta rödglitter. Och gulditgern under mune.

*fulgrinar i hörnet*
*snyter sig i tenugui*
*ber till budo-gudarna om att det väntar något väldigt bra som ersättning runt hörnet*

Här kan man se hur snygga vi är ihop, mamma och hennes do. *sobb*
Bilder från UppCon09
Och här…
Film från UppCon09

Idag inleddes min konditionsträning med 10 min på crosstrainer. Det var meningen att det skulle bli 20 min men jag fick inte riktigt till det. Jag hanterade det men det gick inte att följa programmet som det var tänkt, så jag avbröt efter 10 min och tog de sista 35 min på cykel istället. Det märktes när jag trampade att kroppen inte var sig lik efter 10 min på crosstrainer, vilket gör mig än mer motiverad att blanda upp cykel med annat.

Det blev en skön förmiddag med en rejäl relax efter passet, ett konditonspass som faktiskt avslutades med lite överkroppsstyrka innan stretch.

På tisdag blir det sista vändan med 45 min sedan är det dags att trappa ner til 35 min och börja om.
På fredag är jag sugen att börja köra lite tuff egenträning med naginata. Jag tror att jag ska börja känna mig för och se vad det är jag ska fokusera på när det är extra träning. Mental träning kommer definitivt vara en del av det hela!

Det känns att jag är på väg nu, på många olika sätt.
På väg mot SM och shodan naginata.

Trots det fantastiska djupet i min soffa och de löjligt tunga ögonlocken ska jag nu packa träningsväskan så att den står redo i morgon bittida. 45 min kondition varav minst 20 min ska vara på crosstrainern. Basta! Nu ska helvetesmaskinen bemästras och så är det med det. Som belöning ska jag både bubbelpoola och långbasta.

Nu packa.
Sen läsa god bok i sängen.

*gääääspar*

Jag har just fått bekräftat att jag ska gå en 10 v kurs i yoga från och med 23:e februari. Gratis är den också!
Helt ärligt så har jag velat i tre dagar men tillslut landat i att min kropp kommer tacka mig, det kanske får vara värt slutet på lediga måndagar och eventuellt får ett konditionspass stryka på foten.
Det värsta som händer är att jag inser att det faktiskt inte är något för mig och då får jag väl helt enkelt prata med ledaren om att lämna min plats till någon annan. Typ.

Nu ska jag bli stark, smidig, smart, snygg och allmänt framgångsrik.
Det ryktas att yoga är svaret på allt.

Det verkar som att tisdag är en bra dag för morgonträning. Söndag förmiddag, tisdag morgon, onsdag kväll och sen flexibelt vilken dag det sista konditionspasset planeras in. Det blir en rätt bra balans känns det som.

Idag fick jag plötsligt besök av ett välbekant ansikte, NorrlandsJ kom nysimmad och nöjd och ställde sig bredvid cykeln och pratade en stund. Jag visste inte att han tränade på Fyrishov så nu känner jag faktiskt någon som går dit!

Dagens pass gick bra. Eftersom det bara blev ett pass med 40 min förra veckan så har jag bestämt mig för att köra 40 min även den här veckan. Jag var lite seg i morse och jag inser verkligen att ska jag köra längre pass så måste jag vara på plats mycket tidigare än jag är. Jag skulle behöva vara på plats på cykeln 6.45 för att kunna få en schysst nedvarvning, strech och dusch utan att stressa. Visst, jag är egen och ingen gnäller om jag kommer sent men jag har ju fortfarande jobb som måste levereras. Att både få en skön morgon med träning och en full arbetsdag är viktigt för mig. Så då får man pallra sig upp ur sängen och inte bara snooza…!
Motståndet på cykeln har definitivt ökat, för nu börjar det kännas i benen efter ca 20 min. Jag är fascinerad över hur pulsen markant sjunker efter ca 10-15 min så att motståndet ökar ett par snäpp för att hålla pulsen uppe. Det började för ca två veckor sedan och jag misstänker att det kommer fortsätta vara så här nu. Intressent och fascinerande.

Under uppvisningen på UppCon09 i söndags avslutade vi med shiai. Förutom att det alltid är lite segt att andas när man fått på sig hjälmen så hade något dumpucko beställt rökmaskin så det var verkligen ärtsoppa att dra ner i lungorna. Teknikmässigt var vi väl inte så imponerande men trots att jag hade svårt att få andningen att funka riktigt bra så var jag inte trött när jag gick av, flåsig ja - trött nej. Det var ett riktigt skönt kvitto! När jag kommit ytterligare en bit på väg med konditionen så måste det till keiko för att pusha naginata-konditionen. Man blir bra på det man tränar och även om cykelträning är bra för hjärtmuskelträningen så behöver jag också träna på keiko för att bli bra på shiai.

Efter uppvisningen gick jag och Fröken Fotograf på kafé och då ställde jag den fråga som jag har fått och fnulat på ett tag; hur bra kan jag bli? Hur bra kan jag bli om jag kör med min egen interna tävlingsträning, med mina mål och egenträning? Saker blir klarare för mig för varje träningspass som bockas av och jag tror att jag kan bli riktigt riktigt bra. Om bara träningen får ta den tid den tar, utan stress och press, så har jag potential som inte ska underskattas. Jag vet vad jag gjorde inför SM 2008 så varför ska jag inte kunna göra det igen och göra det än bättre?
Om jag tror på mig är jag ostoppbar.

Jag måste bara vågra tro på mig!

Så har jag klarat av första passet på 40 min. Det var första gången som det var lite segt, de hade P1 på. P1! Skitkul att lyssna på mummel i bakgrunden eftersom man inte hörde vad de sa med alla maskiner som jobbade. Nu _måste_ jag fixa min iPod och ta med egen musik om de fortsätter med P1.

Idag noterade jag en tydlig förändring i hur cykeln ställer in nivåerna efter min puls. Det var högre motstånd än tidigare under i stort sett hela passet, dvs för att hålla pulsen på 155 slag/min måste jag ha högre motstånd när jag ligger på 75-80 rpm. Med andra ord så har hjärtat blivit starkare på den här knappa månaden som jag trmpat! Yey!!

Just det här är anledningen till att jag verkligen gillar att köra kondition under “övervakade” former på gym, jag ser det som jag inte känner vilket gör mig än mer motiverad att verkligen köra på och se hur bra jag faktiskt kan bli.
Om två veckor går jag ner på 30 min igen och då sa vi se om jag klarar av att bemästra crosstrainer, då blir det en ny utmaning för kroppen. Känns allt bra kommer det bli ett pass per maskin och vecka fortsättningsvis.

*utför segerdans*
Det funkar! Jag ser det! Jag känner det förhoppningsvis snart!

Nu. Diska…

35 minuter på cykel följt av 1½ timme naginata, det funkade! Det kommer bli tufft när det blir längre konditionspass men det fungerade faktiskt förvånansvärt bra. Dock krävs det rätt mycket energi. *glufshungrig* Dessutom fick jag gå upp kl 0700. En söndagmorgon. Känns välan sådär halvbra kanske… Det kommer inte bli så varje söndag men det kommer nog kanske bli varannan.

Efter lite diskuterande med Sensei så har jag nu fått lite bättre koll på INF-lägret i Prag och det ligger i början av september. Det ger mig bra med tid för att spara ihop pengar och det är då det blir försök till shodan. Det är skönt att kunna sätta upp rimliga och verklighetsförankrade mål istället för att bara tro och undra en massa.

Körkort och INF-läger med shodan. Det borde gå!

Men nu. LUNCH! *monsterkurr från magen*

I torsdags blev det 35 minuter på cykeln och imorgon blir det samma lika. Nu börjar det kännas när jag sitter på cykeln, det är lite tuffare att hålla ut men fortfarande ingen som helst tveksamhet.
I torsdags var det första vardagsmorgonen som jag körde kondition och det fungerade bra. Det tog lite längre tid med stretch och dusch än jag räknat med men det är nu en liten fördel med att vara egen företagare visar säg, det blir inget gnäll när man kommer 20 min senare än vanligt. Oavsett hur lång tid jag ska trampa så ska jag inte komma till jobbet senare än 8.30 och så enkelt är det. Det kommer att bli ett problem när jag ska trampa 60 min vilket innebär att jag på helt och hållet eget bevåg har bestämt att om det inte går att göra på något annat sätt så kommer jag hålla mig på 40 min som max, jag kan ju alltid välja att köra ett manuellt program och köra högre motstånd men kortare tid än enligt schemat. Allt för att få ut så mycket som möjligt utan att för den delen försaka sömn eller arbete.

Om det i torsdags var första vardagsmorgonen så ska jag imorgon prova att köra dubbelpass med kondition och naginata. Jag byter om till hakama och gi på Fyrishov och ser till att ha med mig rejält med drickbar energi så ska det nog gå bra. Funkar det inte när konditionspassen blir längre så får konditionen flytta till lördag förmiddag. Det räcker med att jag passerar före kl 9, sen kan jag vara där så länge som behövs.

Det väntar dubbla helger med uppvisningar vilket känns lite tufft. I höstas var det Öppet Hus följt av Kulturnatten vilket var rätt knäckande, nu är det uppvisning å UppCon fölt av Öppet Hus. Skillnaden den här terminen är att jag inte är det minsta ansvarig för någonting med öppet hus och tänker inte ens gå dit och städa, det måste finnas några andra som kan göra det den här gången.

Jag känner en väldigt längtan efter att bara få ägna mig åt att träna och vara ordförande, inte en massa annat tjafs med naginata. Inga läger, inga graderingar, inga stora mastodontprojekt. Jag har redan insett att jag måste börja prioritera än hårdare vad det gäller min privata ekonomi, vilket direkt påverkar hur jag kan satsa på naginata, så istället för att drömma om mängder med internationella läger och tävlingar har jag redan börjat lägga fokus på det lilla och hemmabaserade. Att till max utnyttja de möjligheter jag har här hemma och därigenom utveckla min själv och min naginata utan att lägga stora pengar på det.
Det finns en enda sak som får kosta stora pengar i år när det kommer till naginata och det är INF-läger i Prag för det är då jag kan ta shodan naginata.

Det verkar som att det här året kommer handla om val och prioriteringar.