Vägen till Tokyo

Ikväll blev det träning. Det blev ensamträning och därefter ca 10 min isshu-jiai.
Jag var helt inställd på att det skulle gå rätt kasst, det var säket 2 månader sedan jag hade bogu på mig och jag kommer inte ens ihåg när jag gick mot kendoka senast.

Men se där fick jag fel.
Jösses. Det gick jättebra. Lugnt, kallt, fokuserat, intensivt och jätte-jätteroligt! Det kändes inte alls som att det gått så långt tid sedan sist jag körde i rustning. Det kändes som hemma. Så otroligt skön känsla! Jag har nog aldrig kännt mig så hemma i bogu som jag gjorde ikväll. Så enkelt. Nu vill jag än mer ha en alldeles egen, för mig tillverkad, bogu. Då kommer det nog kännas så hemma att jag inte ens märka att jag har den på mig.

Ibland får jag frågan om jag är träningsnarkoman.
Nej, egentligen inte. Klart jag mår bra av träning men inte känns det så här när jag varit ute och gått eller motionerat på annat sätt. Nu vet jag mer än någonsin vad jag är.
Naginatanarkoman!!

Jag vill verkligen.
Faktiskt.

Jag skulle bli väldigt besviken om jag inte fick.

För jag vill verkligen.
Väldigt mycket.

*vågar nästan inte tänka tanken men gör det ändå*

*viskar*
Tävla på EM

Nu sätter sommaren fart på riktigt. Träningen har decimerats till söndagskvällar och resten av tiden får man ta hand om sig själv.
Gårdagens träning var riktigt bra. Det var inte särskilt avancerat eller unikt men det är en sån där träning som precis alla behöver ha alltid. Grundläggande engi. Jobba med synkronisering och korrektplacerad attack. Finns de två delarna med så faller allt på plats.

Jag har kommit in i ett stim av inspiration. Inte en stormflod utan mer en stadigt rinnande å. Det går stadigt, stabilt och kontrollerat framåt. När insikten om att EM-tävlande faktiskt fanns så fick det något att tingla till i mig. Då finns det något konkret att arbeta mot på flera olika plan. Gradering, kanske engi och kanske shiai. Vilka mål!
Jag har konstaterat att jag faktiskt tycker väldigt mycket om att träna måndagar och kommer forstätta göra det. Stora dojon är tom på måndagskvällar så jag kör på med min alldeles egna träning. Jag vet vad jag behöver jobba med i både shiai, happô-buri och engi. Mycket kommer handla om precision och hastighet. Finns ingen att slå i huvudet kan man alltid rulla ut våra bästa vän Gustav ur förrådet och ställa sig och slå på honom. Tankar om ett eget litet FightClub finns…
Jag vill också få igång konditionsträningen på allvar och nu har jag fått några små saker som triggat igång den längtan än mer. Innan veckan är slut ska jag ha besökt ett lokalt gym och kollat utbudet och planerat in morgonträning för kondition.

Ikväll ska vi ha möte på Budohuset, både det traditionella budohusmötet med alla klubbar och ett möte mellan oss med vapenträning. Jag tror vi behöver öppna upp kommunikationen mellan oss i kobudo för att verkligen kunna lyfta ytterligare. Självklart har jag initierat det utifrån naginatans behov men jag kan inte se att det bara skulle handla om att vi tar och de andra ger, vi kommer ge till dom också. Jag tror att vi kommer kunna få en riktigt rolig och utvecklande höst, möjligheten att ytterligare lyfta träningen och komma vidare både tekniskt och som klubb finns på ett sätt som det nog aldrig funnits i klubbens historia. Jag ser fram emot vad hösten har med sig nu när vi vet att vi kommer fortsätta med tre pass i veckan och dessutom väntar ett litet helgläger med Sensei.

Jag har iallafall en plan för min sommarträning och det blir en-två gånger i veckan med naginata, en gång i veckan kondition/styrka. Så istället för beach 2008 satsar jag på EM 2008.
Samma motto som vanligt: Skitsamma hur det går bara jag är snyggast!