Ibland händer det saker på min balkong som gissingsvis inte händer på alla balkonger.
Idag var det en solbadande… Ja…
Om söndagens engiträning var riktigt bra var kvällens shiai dess motsats.
Det började bra och dog sen totalt med en liten skakande, gråtande, totalt slutkört jag i hörnet. Hjärnan tog totalt slut på fem minuter och hur mycket jag än försökte fokusera och lyfta mig så gick det bara inte.
Så enkelt var det med det.
Självförtroendet när det kommer till shiai är nedstampat i ett par genuint vältränade och genomsvettiga kote och det luktar jävligt illa där det ligger.
Jag hade behövt ha med mig något stärkande positivt, nu får jag försöka fokusera framåt mot läger och träning som förhoppningsvis kommer att ge mig det då istället.
Sista söndagsträningen med engi är avklarad och jag har nu fått rejäl träning på de shikake-oji jag ska kunna till gradering. det känns faktiskt helt lugnt. Tryggt. Så det kommer nog bli en väldigt bra gradering på söndag.
Tänk. Om en vecka är jag hemma igen efter läger, tävlingar och graderingar.
En vecka bort.
Så kort.
Och ett gigantiskt steg framåt på vägen mot Tokyo.
Hai!
Om en vecka är jag i Luleå och har tränat mitt första pass för en Yamauchi-sensei.
Jösses.
Det här är ett av mina stora delmål på väg mot Tokyo och nu är det här. På riktigt. Mitt första deltagande i riktigt tävling. Shiai. På riktigt!
Min sista fredagsträning är avklarad och det känns rätt bra. Shikake-oji 1-5 utan några stora problem. Småsaker och flinslip var allt jag fick från Senpai K. stabilt. Tryggt. Och jag har bestämt mig att om inte hjärnan är rökt så graderar jag i Luleå. Det kan till och med vara så att vi kommer hem med en nybliven nidan i form av Senpai E om allt går vägen…! Vi får välan se hur det blir med allt.
Fredagen innehöll också lite lätt och lättsam isshu-jiai med Freckles! Det var meningen att jag skulle jaga sankyu kendo A men han dök inte upp. Men vem är jag att säga nej till vackra Freckles som ler brett och säger att hon gärna leker lite. det var faktiskt första gången vi möttes hon och jag och det var riktigt roligt! Jag fick testa lite tricks och kunde konstatera att de funkar med modifikation. Med ökat tempo, mer hjärna och mer bestämdhet så har jag dom snart som i en liten bogu-bag. Min snuttis kendoker!
På söndag sista passet engi, på måndag är det sista träningen och det blir shiai. Om jag bara kommer in i dojon är jag sugen på att gå dit på onsdag förmiddag, valborg och allt. Jag har inget planerat för Valborg över huvud taget och vet inte om jag kommer göra något heller. Och sen åker vi på torsdag kväll… Jösses!
Om en vecka är det SM-seminarium och jag bor i skolsal.
Guh så ungdomsaktigt och obekvämt det låter…! *skrattar högt*
Efter en vecka i totalt känslomässigt kaos har jag nu hittat upp vägen igen. En riktigt bra träning i måndags, ytterligare en bra träning ikväll och med siktet inställt på fredag…
Dagens träning, grundteknik med inriktning på engi, gav mig kvitto på att jag kan. Jag kan mina shikake-oji som jag ska kunna. Jag har en grej som vägrar funka i fint flyt och det är makiotoshin i trean. Men å andra sidan, är det bara det jag har problem med så må det vara hänt!
Åsså finns det risk för direktutslag i shiai… Faaan va tråkigt! Har man otur så innebär det att min shiai-premiär riskerar att sluta efter första matchen. Poolspel, poolspel, poolspel!! Då får man gå minst tre matcher iallafall. Det är ju inte bara tävling det är TRÄNING också. Vi har ju för sjutton bara en tävlingsmöjlighet per år. Även om vi har funderingar på klubbmästerskap.
Sen väger jag. Jag väger gradering. Å ena sidan är det så klart alltid nyttigt att gradera på annan ort och inför andra än klubbkamrater, å andra sidan finns det några människor som betyder väldigt mycket för mig som aldrig sett mig utföra naginata, som aldrig sett mig gradera och som kanske aldrig kommer kunna göra det om jag inte väljer att göra det hemma i dojon. Gradera är något jag gör för min egen skulle, det är ett av målen med min träning, men jag vill ju faktiskt att de som är viktiga för mig får möjligheten att se vad det är jag ägnar så mycket tid och engagemang åt.
Det bästa av allt är att jag faktiskt inte behöver bestämma mig förren jag är på plats. För det kan faktiskt vara så enkelt att min stackars lilla påfrestade hjärna inte klarar av att gradera över huvud taget. Men jag bollar lite för och nackdelar och olika önskningar så får vi se.
Jag är uppe på vägen igen. Det går långsamt men framåt.
Och innan jag vet ordet av är jag i Tokyo och pratar om VM och nidan-gradering…! o.O
I söndags spenderade jag dryga åtta timmar i dojon. Det märkliga är att timmarna gick galet fort!
Först ägnade vi oss åt bogukunskap med hantering och omhändertagande av bogu. Följt av samma sak med naginata. Putsa, olja, fixa, trixa. Efter en rejäl fika var det dags för dagens dagisverksamhet; zekken-tillverkning. Alltid lika fascinerande att se mer och mindre höggraderade budoutövare börja svära bara för att det handlar om kombinationen sax + bokstäver + tyg = zekken. Humor! Det var mycket fniss, mycket humor och intressant att redan nu kunna se vilka roller jag misstänker att olika medlemmar kommer ha under lägerhelgen i samband med SM i Luleå…
Efter sex timmar läger var det dags för ordinarie träning.
Som gick förvånansvärt bra!
Igår var det måndagsträning med shiai men utan mig. Jag sov illa natten till måndag och valde att dra på mig löpardojorna och gå runt spåret, löpning får vänta tills jag fått upp flåset igen… Mycket lera, mycket frisk luft och vääääldigt skönt att få motioner ordentligt utan att man kommer i säng vid midnatt.
Imorgon är det grundteknik med engi-inriktning och jag kommer vara där. På fredag är jag bortrest och ommer inte kunna träna. Men det ordnar sig, jag får ju träna både onsdag och fredag!
Dagarna fram till SM börjar bli oroväckande få. Jag tror att den största anledningen till att jag känner lite oro är egentligen inte att det är lite tid kvar utan mer det faktum att jag faktiskt inte har en aning om o jag ligger bra till kunskapsmässigt.
Vilket jag förhoppningsvis kommer veta efter morgondagens träning!
Jäblans vikken toppenträning vi hade ikväll!
Senpai K råkkade hårt. Precis lagom nivå och efter vårt finlirande med engi med gigantiska aha-upplevelser både för mig och A så gick Senpai och jag över till att dra på oss bogu och lajja runt. Vi körde Snepai J’s tricks från i måndags, tillämpade dem i lite mer rörelse och sen gick vi över till 2min shiai.
Fanijäsiken vad vi råkkade!! 2 min intensivitet med snygga tekniker och självkänsla delux.
Jag är ytterst nöjd med min insats. Jag fick till ett par riktigt sköna tekniker som inte var poäng eftersom Senpai parerade men iallafall! Jag försökta mig på harrai, jag följde upp och jag lyckades parera ett par av hennes tekniker väldigt bra.
Det var skönt, det var flyt, det var jättehärligt!
Vi var båda extremt nöjda.
Nu är fredagskänslan tillbaka och jag är helt övertygad om att är det för mycket med fyra pass i veckan så är det onsdagar som kommer ryka, fredagarna är alldeles för sköna för att jag ska välja bort dem
Det blir ingen resa till Belgien för träningsläger!!
De har bestämt sig för att lägga det 27-30 juni.
Då KAN INTE JAG!
Jag trodde att jag helgardera mig när jag tjatade mig till den helgen eftersom Belgien lovat läger i juli. Nu blir det inget läger i juli.
Det enda som gör det hela uthärdligt är att jag kommer ha galet roligt på lajv istället och jag kommer kunna åka med Fröken Fotograf till Soltomta. Men jag LilleSkutt-gråter en skvätt till. Bara för att.
