Vägen till Tokyo

Hur mycket jag än vill lägga all min lediga tid på träning så är det inte möjligt just nu. Hur mycket jag än vill bli bästare än bäst till SM så kan jag inte bli det just nu.
Företaget ska flytta om tre veckor, vi ska ha årsmöte i naginataklubben och jag ska bli ordförande, jag är valberedning i en annan föreninge vars årstämma ska vara den 15:e mars. Det är helt enkelt för mycket för att lägga så mycket tid på allt som jag skulle vilja. Jag får välja.

Kvällens pass vara riktigt, riktigt bra och jag fick väldigt bra träning tillsammans med Senpai J. Vi körde framförallt rophomme (6:e engiformen) och jag fick verkligen ut feedback i kroppen! Jag lyckades ofta att på första försöket få kroppen att göra det som Senpai J eller Senpai K bad mig ändra. Det var seger.
Jag var väldigt trött när jag gick dit och jag var väldigt trött när jag gick hem men jag är så nöjd att jag tränade. Söndagarnas träning blir nu helig, däremot finns det stor risk att måndag- och onsdagsträning blir nedprioriterade. Jag kommer att ta beslutet samma dag för att ge mig själv möjligheten inte vara helt uppbokad under hela veckorna och vara det veckor i sträck. Jag mår så fort dåligt om jag inte har egen ledig tid att få göra som jag vill med.

När företagsflytt och 2 x årsmöten är avklarade så finns tid att lägga på träning. SM är läromästerskap utan prestige eller måsten.

Det finns bara ett enda måste med naginata.

Det måste vara roligt!

Första ordinarie onsdagsträning avklarad och tränad.
Det kommer bli ett kanonbra pass när jag och Senpai E har hittat bra balans oss emellan. Det som hända igår var att det visade sig att en av våra prova-påare pratade löjligt lite svenska så hela passet fick hållas på engelska…! Först tog Senpai E och gick igenom hela hälsningsproceduren och inledde med huggövningar. Efter ett tag insåg han att det var bäst att han instruerade våra nybisar för sig. Jag blev inslängd att hålla i de avancerades träning. Jag var näst högst graderad så det var väl OK, dock var jag helt oförberedd och försökte improvisera med varierad framgång.
Efter en dryg halvtimme kom Senpai E och undrade om vi skulle bytas av så det gjorde vi.

Häpp! Sen stod jag i en dryg timme och var nybörjar-senpai, instruerande fyriage men, fyriage sune, chudan no kamae och hasso no kamae. På engelska. På engelska!
Jag var helt slut när den dryga timmen var över men nybisarna verkade nöjda och tyckte det hade varit roligt. Jag hade själv väldigt roligt och även om det inte blev så mycket fysisk träning för mig så blev det enormt mycket teknisk- och hjärnträning. Att hitta förklaringsmodeller för att få folk att fatta i både huvud och kropp är väldigt svårt, att dessutom försöka göra det på engelska lyfter det hela till en helt ny dimension!

Det som också var väldigt roligt var att se vilket bra samarbete som jag tror att jag och Senpai E kan få. Vi snackade lite kort efter och jag tror det här kan bli riktigt bra. Jag ska också försöka ge massor med bra feedback till Senpai E så han förstår hur bra han är. Han är ruggigt teknisk, han börjar mjukna lite och jag tyckte att han hanterade nybisarna bra. Tillsammans blir vi oslagbara!

Jag tror också att onsdagarna är ett superbra komplement med sin mitt-emellan-karaktär. Jag hade en rolig träning, nybisarna verkade ha roligt och jag tror att övriga avancerade hade roligt. Att vi faktiskt var sex stycken avancerade och tre stycken nybisar är jätte-jätte-jätte-roligt! När jag igår låg och funderade på söndagens engiträning så räknade jag efter och konstaterade att vi kan bli så många som 15 st på passen om alla avancerade kommer och tre nybisar. Maj gådd. Då blir det nästan löjligt trångt i dojon…!
Dessutom låter Senpai K meddela att hon vill hjälpa mig och A att komma vidare inom engi och det börjar faktistk bli dags för det. Det finns ju en väldigt stor möjlighet att vi bildar engi-par till SM. *konstpaus*
Okej, nu sitter jag och väntar på att bli nervös men icke. Jag känner hur ett brett leende fastnar i ansiktet och inte vill släppa!

Idag är det vilodag från träning.
Imorgon blir det troligen ingen extra träning, kanske jag hamnar där om tid finns men det avgörs imorgon.
Men på söndag är det dags för engi!

Kendoflickan/AnnaL vill veta hur vi egentligen tränar när vi tränar naginata. Så nu tänkte jag berätta det.

I Uppsala så tränar vi från och med den här terminen tre gånger i veckan. Måndagar Shiai, onsdagar grundteknik engi/shiai och söndagar engi. Det är olika ansvariga instruktörer för de tre olika passen.

Vi börjar med måndagar, 19.30-21.30 (flyttat från onsdagar), Danssalen vid Budohuset
Måndagarna är vårt nya pass. Vi provar att utöka vår träning med ett rent shiai-pass (kamp). Senpai J är ansvarig och eftersom han här regerande svensk mästare i shiai två år i rad så är det inte så konstigt att han håller i det. Vi brukar börja med uppvärmning; springa på rad, sjunga röstuppvärmning, värma upp nacke, vader, etc. När vi är varma och lite lagom svettiga så är det dags för seiza med naginata. Efter seiza börjar teknikpasset med vad nu Senpai vill att vi ska träna på. Ofta inleder vi med happô-buri och uchikaeshi, sen blir det teknik. Det kan vara huggkombinationer, det kan vara ett hugg hela passet, lite vad som helt enkelt. Oftast blir det en sväng av shiai, dvs sparring, eller geiko i någon form. Fokus är ofta att försöka tillämpa just de saker vi övat på i teknikform. Få upp farten eller få en riktigt snygg teknik även när det blir kamp av det. Våga slappna av och ha roligt!
Sedan hösten så avslutar vi ofta med ett rejält fyspass; armhävningar, sit-ups, tåhävningar, märkliga och utmattande hopp etc. Senpai vill att vi ska komma i form…
När vi sen är riktigt, riktigt trötta är det dags för seiza och sen får vi duscha!
Målet med måndagsträningen är i dagsläget att de som har tränat en del i rustning ska få ett rejält teknik- och shiaipass. Det är inte fokus på nybörjaren utan på den avancerande. När träningen var på onsdagar och var ett av två pass i veckan var det mer blandad träning men nu renodlar vi och hoppas att det ska ge våra avancerade riktigt utmanande träning.

Så blev det onsdag, 18.30-20.00 i Domarringens gymnastiksal
Hur onsdagarna ska se ut vet jag faktiskt inte eftersom det här passet är nytt för oss alla. Senpai E håller i passet och det handlar om grundtekniker. Hugg, pareringar och förflyttningar. Det kan antingen vara med inriktning mot engi eller mot shiai, det beror på vad Senpai känner för. Fokus ligger på att ha tid att ägna sig åt teknik och det viktiga kanske inte alla gånger är att tillämpa utan att jobba med den i detalj i dess grundform. Det blir spännande att se vad Senpai gör av det!
Målet med onsdagsträningen är att framför allt nybörjarna ska känna att det finns tid för grunderna utan att stressa eller försöka klämma in något för alla. Även de avancerade borde gå på passen eftersom grundteknik aldrig är fel att träna på men en anledning till att vi lagt till det här passet är att det kommit önskemål från nybörjare och lägre graderade att få ett pass där man känner att man får tid för det grundläggande.

Söndag, engi, 18.00-19.30, Stora dojon i Budohuset
Senpai K är boss på söndagar och då är det engi som gäller.
Oftast är det fri uppvärmning i ca 10 minuter som följs av seiza. Teknikpasset brukar inledas av att vi antingen gör tekniker mot spegeln eller så ställer vi oss i solfjädersform mot Senpai för att hon ska se hur vi utför teknikerna. Det kan vara happô-buri, tekniker i grundform, tekniker i huggkombinationer, förflyttningar etc. Därefter blir det oftast någon eller flera engi-former som vi över på. Engi består av åtta stycken olika serier som utförs i par och Senapi har utsett en eller två lämpliga som vi ska ägna oss åt mer eller mindre i detalj. hur vi tränar på dom kan variera lite men eftersom vi idagsläget är så många så får vi ofta dela upp oss med två par som kör och sen rotation så nästa två par får träna samtidigt som Senpai K eller E ger feedback. Senapi E är ju trots allt regerande svensk mästare i engi.
När klockan som vanligt sprungit förbi alldeles för fort så är det dags att tacka av i seiza.
Söndagsträningen är lugn, osvettig, teknikbaserad och engifokuserad. Det handlar om att hitta känsla i engi och få jobba med tillämpning av teknikerna i engi. Hitta tajming med fötter och naginata, hitta avslappning men energi.

Vi har på alla pass en öppen träning så tillvida att vi alla från första terminen ger varandra feedback. Ingen är för lågt graderad för att inte kunna kommentera saker som man tycker verkar konstigt eller ställa dumma frågor. Naginata är underbart på det sättet att det handlar om att anpassa teknikerna efter ens egna förutsättningar; jag är kort du är lång etc. Det finns inga krav på att du måste ligga på en specifik fysisk nivå för att träna utan du tränar helt och hållet utifrån dina egna förutsättningar.

Naturligtvis händer det att vi har en Senpai som får hjärnsläpp och får oss att svettas som bara den på söndagar för nu ska vi ha riktigt tempo i varje teknik! Eller så står vi pular med finlir ett helt shiaipass. Det varierar och det gör träningen till en ständig utmaning.

utöver det här så är vi några stycken som väljer att träna extra på onsdagsmorgnar eller fredagkvällar. Det är världsklass på onsdagsmorgnarna med Senpai K (världsfyra i shiai) och Senpai J (svensk mästare i shiai) som pushar och utmanar varandra…! Där kan vi snacka om egen fokuserad träning.

Själv kör jag lite nu och då på fredagar eftersom det är en väldigt skön kväll i veckan att träna på. Dessutom brukar jag allt som oftast kontaminera kendo-träningen med mina långa pinne och rycka i lämpliga gos-kendoka i ärmen för lite isshu-jiai. Utmanande, superklurigt och väldigt lärorikt! Jag vet att det gör mig till en bättre shiai-naginatadoka att möta kendoka i isshu-jiai, inte teknikmässigt men tävlingsmässigt.

Så där ja. Har du lite bättre koll på hur vi tränar naginata nu? Inte? Jamen, så kom och titta någon gång då. Stanna gärna en söndag och titta på vår engi, det är nog den som skiljer sig allra mest från gängse kendo-träning. Tror jag. Eller… Förresten!

Hur tränar ni kendo egentligen?

Ja, vad är det jag gör. Jag gör en massa saker!
Jag låter kroppen röra på sig i ett raskt, lätt pulshöjande men lågintensivt tempo vilket är suverän förbränning för lilla mig. Förutom det så brukar jag lyssna på musik. Och tänka.

Ikväll när jag var till  och från dojon i raskt tempo och sen tog mig till postutlämning så tänkte jag väldigt mycket. Jag får oftare och oftare frågan om varför VM, varför landslaget. Många tror att det handlar om att det är så koolt att vara med i landslaget och det är det så klart! Det kan nästna inte bli koolare än så men det är inte det som är motivationen. Vinna VM, vara bäst, visa mig tuff är inte hellre motivationen.

Nej, motivationen handlar om personlig utveckling. Att se om jag kan sätta upp ett, för mig, inte helt typiskt mål och faktiskt klara det. Kan jag utmana mig att göra saker jag för ett år sedan inte ens hade med i tankevärlden och faktiskt genomföra det? Kan jag tända en tävlingslusta som jag tidigare aldrig någonsin hittat? Vad kan den användas till på andra plan än bara naginata?
Hela satsningen på landslaget i naginata och målet i form av VM 2011 handlar uteslutande om min personliga utmaning och utveckling.

Jag är helt och hållet övertygad om att min mening och motivation kommer att förändras under resan, när delmål klaras av kommer nya att komma och kanske väcker jag sidor hos och insikter om mig själv som jag idag inte kan tro finns där. Vägen är helt klart en väldigt stor del av hela resan, målet är egentligen en stor bonus.

Förutom att jag klurade på det här så började jag även tänka på mental träning.
Jag har fått mig en rejäl dos av ovan nämnda i samband med mina två år på naprapatutbildningen och jag tror att det kan vara något som fungerar på mig. Jag ägnar mig åt något som vissa skulle kalla för dagdrömmeri men jag kallar det för mental träning. Jag visualiserar olika former av utmaningar och ser mig själv ta mig igenom dom. Det är VM-final och jag möter Senpai K. Det är SM och bronsmatch mot Senpai E. Det är träning och jag går shiai mot Senpai J. Det är fredag och jag möter A-Sensei i ji-geiko i danssalen. Jag graderar till sandan och blir en av Uppsalas sensei i naginata. Jag spelar upp senarion som jag så klart klarar av men aldrig utan motstånd aldrig utan att få klura ut kombinationer, kontringar och lösningar. Jag ser mig själv lösa saker som jag idag inte är klar med att klara av men den energi och det jag klurar ut tar jag med mig och försöker att tillämpa på nästa träning. Mental träning, faktiskt!

Ja. Typ. Eller… Jo!
Det är sånt jag gör när jag är ute på mina raska fokuserade strövtåg i Uppsala-trakten.
Dessutom mår jag bra av att röra på mig!

Nu har jag äntligen bestämt mig för vilken bloggskin som gäller. Jösses. Det är tunga beslut som ska tas… *himlar med ögonen*

På onsdag är det första onsdagsträningen i ny skepnad. Senpai E är ny boss på onsdagar och det blir spännande att se vad han tänker göra med dem. Temat för onsdagar är grundtekniker både för engi och shiai.
Själv tänkte jag väl softa igång terminen och få nya rutiner. Om allt går som det ska så kommer jag vara med rustning från februari, antingen hyr jag av kendon eller så har jag fått en liten privat sponsor som kanske skjuter till pengar för att köpa egen. Lite tveksamt om jag har egen till i februari dock. I vilket fall så blir det regelbunden måndags-shiai-Johan-bossar-träning på måndagar.

SM here I come!

Nu var det dags att starta upp något nytt. Att jag bestämt mig för att satsa på landslaget och VM i naginata 2011 är ingen hemlighet men ikväll, mitt under pågående träning, så insåg jag att jag hade börjat min väg mot VM på allvar och det var dags att hitta en plats att samla det på.
Här blir det träningsdagbok, det blir fackspråk, det blir tankar och känslor, framgångar och motgångar, allt samlat för att jag ska kunna överskåda men också dela med mig och kanske hitta en väg att även FÅ input av envetuella läsare.
Den här bloggen är även till för att jag ska kunna påminna mig om mitt mål och konkret se hur vägen går.

Så…

Nu drar vi mot Tokyo!